Händelsernas helg

ETT GUDBARN
Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

***

Förra helgen hände det grejer vill jag säga. Lördagen den 8.8 var kusin Arvids dopdag och jag fick den äran att vara både fadder och "hållare". Lite spännande var det för Arvid har inte direkt visat sympati för sin moster utan gallskrikit då han kommit i min famn. Men se Arvid är bäst då det gäller! Inte ett pip under dopakten, istället charmade han prästen och hela gänget. Och då Tom uttalade orden Jag döper dig till Arvid Valter Johannes sken han riktigt upp som om han hade tänkt: Där satt den!

Kusinerna 8/8-09.


Lite suspekt var det då prästen bad att vi skulle sätta oss ner innan själva dopakten började och mycket riktigt: kantorn började spela en sommarpsalm och in knallade syster och Johan hand i hand. De skulle då gifta sig!



Så nu heter min kära lillasyster Fru B. Ojoj vad det låter gammalt, men ett jättestort grattis i alla fall!

Efter de båda festerna avnjöt vi en familjemiddag med de närmaste och sen hittade ungarna en skatt ute i form av smultron:

Mums. Det räckte flera åt oss var!

Festen fortsatte på söndagen då Madde bjöd ett gäng fnittertippor på 9-årsfest. Nog är det en gåva att få fylla år på sommaren, bara att kasta sig i vattnet och tjoa och tjimma.
Ännu på måndagen fortsatte 9 årskalaset med vuxenpartyt (det lär inte heta kalas mera...). Men nu ska vi nog göra ett litet uppehåll i festligheterna, en månad eller nåt.