Då jag kom fram till det blåa huset satt ca 10 yngre damer (nåja, de är väl alla i min ålder och kallas väl av vissa redan små tanter- ni vet: ska du vinka åt tanten nu? Grrrr) uppradade i soffan och väntade på tidsoptimisten lilla jag. Jag försökte lite diskret titta runt mig men knyppeldynorna hade de lycktas gömma väl.
Vad gjorde jag då i detta sällskap? Jo jag hade blivit inbjuden till kvällen ifråga. Skulle jag inte vara så blygsam av mig skulle jag väl kalla mig en VIP gäst. Detta gäng samlas en gång i månaden hos någon och pratar, har nån programpunkt och inmundigar nåt gott. Denna gång skulle jag stå för programmet. Hoppla!
Nå, det var väl inte så allvarligt menat. Jag berättade lite om Cosy och så hade vi provsmakning. Bland annat detta:
Rödlöksmarmelad från svenskt Mathantverk:
Barkbröd med enbär:
Sockertoppsglögg:
Och farmor Ediths pepparkakor, som kommer i en snygg plåtburk.
Vad gör då dessa unga damer? Jag fick lära mig att de var en registrerad förening med verksamhetsberättelse och allt. Verksamheten består av hjälpverksamhet till Hoppets stjärna och satsningar på byns framtid. Nästa år planerar de att börja understöda ett fadderbarn. En behjärtansvärd verksamhet måste jag säga.
På min väg hem i mörka oktoberkvällen tänkte jag på bysammanhållning. Och att den tycks vara mycket bättre i små byar. Alla arbetar för ett gemensamt mål tillsammans, gammal som ung. I "metropolen" Finby där jag bor finns kanske vägbelysning och annan "lyx", men nån sådan organiserad verksamhet som "minimarthor" har vi verkligen inte!